Uppföljning på webbinariet!

Då var det genomfört! Vårt första webbinarium runt raserna, jakten och injagning av hundarna. Det är ett nytt grepp som mig veterligen inte tidigare har prövats i detta sammanhang. Så det svåra med att vara först är också en välsignelse då ingen har någon referens till hur det borde vara.

Det har varit en hel del fnulande hit och dit med presentationen. Men visst var vi skapligt trygga jag och Meta när vi klickade in oss i mötet. Strul med ljudet som fungerade två timmar tidigare och reservplan telefon blev en nödlösning första kvällen. Det blev lite smått men det gick.

Första passet var det fokus på hundarna, bytet, och jaktformen generellt. Av 100 anmälda så var det runt 80 som kopplade upp sig. Andra passet som fokuserade på injagning och jaktprov och utställning halverades antalet närvarande. Men det blev trots det mer frågor den kvällen.

Vi lovade att publicera de frågor som vi fått in i utvärderingen. Och dessa finner ni med svar under kortet på mina småpojkar.

Frågor och svar från webbinarium

• Hur tänker du kring timmarna i skogen? Bor man långt ifrån fågelskog kan det vara svårt att hinna med många och korta släpp.  Att använda tjädervingar i träd eller kallvilt att spåra fungerar det? Eller är det för mycket på ”låtsas”?

Att använda tjädervingar eller död fågel som dras för att leka med och skapa positiva minnesbilder är bra. Men det måste till riktiga fågelsituationer för att hunden ska lära sig hantverket fullt ut. Det är alltid bra att prägla hunden så tidigt som möjligt på det byte vi vill att dom ska jaga. Har man långt att åka så var försiktigt så att det inte blir för lång släpptid för unga valpar/hundar. Gå några timmar på morgonen. Låt dom vila och ta några timmar till på kvällen.

• Jag har en tik som var ett år under hösten. Hon finner fågel på marken och förföljer men utan att det blivit så många skall. Jag upplever att dom flyger för långt. Några gånger har det blivit korta skall men ofta så flyger dom över 100 m och det verkar vara för svårt för hunden. Kanske mina förväntningar att hon ska klar det är för höga?

Ja en ettårig hund som gladeligen letar fågel och förföljer utan att finna igen dem när fågeln slår långt bort är helt enligt plan. Det är väldigt individuellt när och hur hundarna ”mognar” mentalt och jaktligt. Inte är det heller ovanligt att hundarna utvecklas framåt i stora steg. För att falla tillbaka lika hastigt och lustigt.

Injagning är oftast en berg och dalbana för dig och din hund. Var glad när det går framåt. Och håll i huvudet att varje släpp ger dig och din hund erfarenheter som leder framåt. Även om släppet i sig var lika misslyckat/lyckat som de sista tio släppen.

Det är lätt att dras med när man följer kullsyskon och andra valpar/unghundar på sociala medier. Det kan svida när dessa tycks tömma skogen på fågel och din hund har ännu inte fått till ett skall. Ta då till dig att för varje lyckad ”valpjakt” går det hundratals som är som er jakt. Inklusive de valpar/unghundar som lyfts fram.  Men ingen lägger ut ett kort på en tom säck och sin sorkgrävande hund. Skit i det där, stäng ner telefon och åk till skogs med din egen hund. Man måste försöka för att lyckas!

• Min tik är 2 år och jag har ännu inte fått skjuta för henne. Hon hittar fågel varje gång vi är ute men hon släpper fåglarna efter 50 m. Vad ska jag göra?

Helt klart så jagar din tik fågel. Det intresset finns där då hon söker ut och finner fågel varje gång ni är ute. Men dom flyger för långt och hon har ännu inte kopplat ihop fågelintresset med att dom slår fast i en trädkrona. Det måste hon klura ut på egen hand. Det är bara att försöka skapa så många fågelkontakter som möjligt. Till slut finner hon den fågel som bara tvärar upp och slår inom synhåll för tiken. Det går att öka sannolikheten genom fler släpp och släpp på fågelrikare marker. I princip så är det bara ungfågel som bjuder hunden på de där gratislägena. Så leta efter mark med en bra årsföryngring. Man kan också släppa runt stora flikiga hyggen där det är lämnat kantzoner mot myrar och hällar. Ofta finns där orrkullar och tidigt på säsongen så kommer dom slå i de lämnade glesa trädstaketen och hänsynsträden. Då får både hunden och du det mycket lättare att se fågeln när och vart den slår.

• Om hunden (valpen) söker ut bra, men har ett kort skall så man inte riktigt hinner fram till skallet och en eventuell fågel. Hur gör man då? Hur nära ska man ligga vid injagning?

Att hunden/valpen inte är ståndfast ifrån start är det normala. Det finns individer som är det. Men de är sällsynta. Hur nära du ska ligga din hund under injagning beror i mångt och mycket vilket sök den har. En unghund som väldigt tidigt utvecklar ett stort och vitt sök kommer att bli svår att skjuta för om den inte är ståndfast från start. Är hunden sökstark så måste föraren vara rapp i benen. Räkna med att det tar 10 min att i normal terräng ta sig inpå ett skall 400 m ifrån dig. Skäller unghunden så ska man gå inpå så fort det bara går intill den är ståndfast.

 Var inte rädd att stöta fågeln! Tänk så här. Varje skall som husse/matte hinner fram på kan ge en död fågel och total lycka för alla inblandade. Varje skall som husse/matte hinner fram på men fågeln stöts. Det ger ändå för hunden en bekräftelse på att den var ju där i trädet. Och det ger ett förföljande och en chans på förnyat. Varje skall som husse/matte inte hinner fram på. Ger ofta en hund som återvänt till löporna där det faktiskt luktar gott. Och en nyfiken husse/matte som blir sur för att dom på egen hand stöter fågeln medan hunden snurrar på löpor en bit ifrån. Den sista händelsen blir lätt en negativ upplevelse för er båda. Fast ni funnit fågel.

Spring inte efter hunden i dess sök. Men försök att hålla tempo så att den inte är allt för långt ifrån. Var rask inpå när skallet kommer.  Det är bättre att du stöter fågel medan hunden håller i skallet. Än att du stöter den då hunden släppt och gör något annat.

• Skjuter du om du upptäcker fågel på vägen fram till ståndskallet?

Nej jag skjuter aldrig fågel som inte min hund skäller på. Och bara för att jag ser en fågel behöver inte det vara den som hunden skäller på. Den saken vill jag verifiera innan det smäller. Den stora risken med att skjuta fågel som man ser utan att det är rätt markering. Det är att hunden lägger sig till med olaterna att finner jag bara fågel som jag hör slå så drar jag bara till med ett skall. Min husse/matte fixar saken ändå och jag får lugga fågel. Men tro mig. Det är aldrig så många träd i skogen som när hunden markerar fel, eller skäller tomt.

Hur benägen hundarna är att slarva kommer att skilja sig mycket åt beroende på deras personlighet. Är hunden benägen att slarva så kan några” fulskjutna” fåglar vara förödande. Och det finns hundar som gör sitt arbete så gott det går helt oberoende av om husse/matte skjuter fågel vid sidan om. Men under injagningen rekommenderar vi att du är noga.

• Ska man hålla samma riktning tills hunden återvänder från sök och då genom att ändra riktning visa hunden att här styr vi om? Eller hur ska man tänka här?

Hunden sök är på många sätt och vis en funktion av hunden jaktlust och självförtroende. Vi anar oss till att sökets vidd är väldigt genetiskt styrt. Det gör vi eftersom det är rätt så tydligt att valpar efter vidsökta föräldrar kommer att få statistiskt sett avkommor men vidare sök än vice versa. Söket utvecklas och förändras ifrån de första skogspromenaderna tills det sista släppet. Att tydligt visa hur man vill gå och hålla sin kompasskurs, vänta in hunden och då signalera eventuell riktningsförändring är ett bra grundupplägg. Men om valpen/unghunden tidigt visar upp ett väldigt stort och vitt sök. Så stort så att det är svårt att hinna fram till ett eventuellt skall. Ja då kan vi behöva lura hunden genom tvära kast i vårt rörelsemönster. Så att det måste lägga mer uppmärksamhet på husse/matte och därigenom inte kommer allt för långt ifrån. Är den tvärt om väldigt kort måste vi vara uppmärksamma och knuffa på hunden. Följ med den då den går i väg och stanna upp då det försvinner. Gör den en lov åt höger och är på väg tillbaka så kan du avancera fram för att möta den lite längre fram. Locka inte in den utan försök att bara visa dig så att den känner stöd. Att bara sätta sig ner kan fungera men i det flesta fall uppfattar hunden det som att ni inte ska jaga alls.

Ett bra tips för att försöka få ett konsekvent sök på hunden är att gå på klocka.  Gå din riktning i fem min och stanna upp så får hunden leta rätt på dig där. Då håller du en konsekvent riktning. Du tvingar hunden att röra sig framåt i terrängen. Och du kan anpassa antalet minuter utifrån hundens uppnådda mognad i söket.

Vi kan inte göra en trångsökt hund vid, eller en vidsökt hund trång. Men vi kan knuffa hundens sök litegrann åt rätt håll. Och framför allt positionera oss under injagningen så att vi underlättar momenten som kommer när hunden finner fågel.

• Vi har fågel på markerna med de är extremt skygga. Vi har även örn och jag tror att det finns ett samband. Under 80-90 talet sköt vi mycket mård men då satt fågeln för hunden. Det gör dom inte idag. Hur gör vi när fågel är skygg och bara flyger?

Det har säkert betydelse för fågelns beteende hur den lokala predationen ser ut. Konstigt vore annat. Men en sak kan vi nog vara överens om och det är att andelen och mängden ungfågel är det som styr den numerär vi lyckas att skjuta och avgör hur ofta ”gratislägena” uppstår. Har man mycket fågel men väldigt skygg fågel så blir det svårt att få de där enkla lägen som ger hunden en spark framåt.

Är det för svår fågel på hemmaplan. Gör en resa och prova någon annan mark.

• Utav de hundar som startats på jaktprov, hur många av dessa används för annan jakt än enbart trädskällarjakt? Används norrbottenspetsen mer för annan jakt än den finska spetsen?

Det finns inte mig veterligen sammanställt data på detta. Men jag vet att det finns hundar som är meriterade på både fågel och gris/älg. Också en stor del av de rena fågelhundarna skjuts det mård/grävling för när tillfälle uppstår. Då dessa hundar i grunden varit allroundhundar. Där man förmodligen har uppmuntrat deras jaktintresses utifrån både hundens fallenhet och den tid och den verklighet den levt i. Så har de flesta hundarna fallenhet att också jaga annat än fågel. Hur stark den är förstås väldigt individuell.

Vi vet att det är betydligt fler norrbottenspetsar än finska spetsar som används för och blir testade på annat vilt än fågel här i Sverige. Å andra sidan finns det i Finland ett antal älg-linjer där finsk spets avlas efter jaktprovsmeriter på älg. Och förvånansvärt ofta förekommer dessa hundar i bakgrunden på våra fågelhundar.

• Varför måste en utställningsdomare gräva i hundens mun och räkna tänder? Många hundar har ju redan av veterinär kontrollerad tandstatus och ett intyg ifrån det. Räcker inte det och är det inte en stor risk att det sprids sjukdomar mellan hundarna på det viset?

Orsak och anledning till att domaren skall räkna tänder är att det är en del av den bedömning som skall göras av hundens exteriör av domaren. Och på samma vis som jag som domare på ett jaktprov bara skall bedöma vad hunden gör under jaktprovet. Inte vad den gjorde igår, eller vad en annan domare intygat att den gjorde förra veckan. Så dömer exteriördomaren hunden för dagen. Och där ingår att kontrollera bett och antal tänder.

Nog finns det en risk att sjukdomar kan spridas men den risken uppstår nog mer av att många hundar samlas på en liten yta. Och domaren ska hantera hundarna ändå.  Det är också ett informellt ”mentaltest” att hunden låter sig hanteras.

På samma vis som att det är ytterst få hundägare som startar sina hundar på jaktprov utan att man varit ute och tränat. Borde det vara lika självklart att man går på ringträning och övar sin hund innan utställningen. Håll koll på lokalklubbens ringträningar, eller SKK, eller andra ras/specialklubbar som arrangerar ringträning. Det är både roligt, utvecklande och trevligt för er båda. Och du knyter kontakter med likasinnade.

• Vilka genetiska är egenskaper viktiga vid parning samt vilka genetiska egenskaper ärver valpen ifrån föräldradjuren?

Det är en väldigt komplex fråga utan enkla svar. Här är vi nog för slarvig med att analysera jaktprovsresultaten utifrån ett populationsperspektiv för att vara på stadig grund i vad vi vet. Men som jag förstår det så är det relativt tydligt att sök och skall är två egenskaper som är tydligt genetiskt betingade. Det innebär att det går att följa att föräldradjur med dåligt skall kommer att med stor sannolikhet ge avkommor med i snitt sämre skall och tvärt om. Men i övrigt är det mer höljt i dunkel.

Min erfarenhet och uppfattning i frågan är följande. Hundarna har mer eller mindre jaktlust och arbetsvilja. Mer eller mindre intresse för just fågel. Utifrån detta så kommer hunden att utveckla sin jaktliga förmåga beroende på de situationer den ställs inför och klarar av att lösa. Det kanske är hunden intelligens och förmåga att vilja och förmåga att lära sig som skapar en duktig hund. Intresset för och viljan att skälla när den har kontakt med bytet det är nog genetiskt betingat. Men hur det ska springa, hur den ska lokalisera bytet i trädet. Det tror jag är något som de lär sig. Och hunden med väldigt bra anlag lär sig hur man gör fortare än hunden med mindre bra anlag. Med det sagt så spelar det ingen roll hur bra anlag en hund har. Om den inte får tid nog i skogen och fågelsituationer att lära sig av.

Vad vi dock kan fastställa är att det finns mycket jakt i våra hundar. Tittar vi på finsk spets födda 2015, 2016,2017 och 2018. Så är idag 28 % av populationen jaktprovsmeriterade och 90 % av samtliga startade individer har tagit pris på fågelprov. För norrbottenspetsen så är det för födda inom samma år 19 % av hela populationen jaktprovsmeriterade och 73 % av samtliga startade på fågelprov. Har gått till pris!

Råd på vägen! Alla hundar och alla hundägare har inte tid, möjlighet, intresse eller förutsättningar att ta sin hund till jaktchampionat. Och det är helt ok. Sätt du upp ett rimligt mål för dig och din hund. Att få en fungerande fågelhund som letar upp de flesta fåglar som finns i terrängen. Och skäller skapligt rätt på det flesta som inte flyger för långt innan dom slår. Det är en fungerande fågelhund och en hund som klarar av att gå till pris på ett jaktprov och det är gott nog.  Men det är också grunden som ska på plats innan ni tar sikte på Skallkungen om ni nu vill dit.

Engagera er i SSF i den lokalklubb ni tillhör! Här knyter ni kontakter med likasinnade och kan få hjälp med era hundar. Tips råd och stöttning. När det går tungt tionde släppet på raken är det skönt att ha någon att luta sig emot. Som kanske också har bra förslag för hur du och din hund ska komma vidare. Vi kan ha webbinarium in absurdum. Men den mellanmänskliga kontakten och hjälpen är så mycket bättre än vad en skärm kan ge.

Avslutningsvis så vill vi från SSF Medelpad tacka för visat intresse. Målsättningen med denna övning är att vi ska öka intresset kring raserna och jaktformen. Men också påbörja resan att skapa en öppen och inkluderande miljö där ni som hundägare får mer hjälp att lyckas med era hundar. Om vi lär oss av varandra så kommer vi att komma längre i vår avel och utveckling av raserna.

Vi har för avsikt att köra igenom detta webbinarium en gång till senare under våren. När är inte beslutat med håll utkik här på hemsidan. Så kommer ni få svar på när.